Skuld.

Mitt fel.

Pipan måste ha varit på helspänn sen vi tog hit Zingo, hon har dessutom inte ätit eller druckit på ca 1 månad. Så när jag gick för att hämta min tjocktröja så råkade av misstag sparka en kattleksaksboll på henne. Det lät som om Zingo och hon bråkade, men när vi tittade så låg hon och krampade. Trodde hon dog. Rickard satt i säkert 1-1½ timme och hällde vatten och socker i hennes mun. Hon lever fortfarande.. men jag vet inte om hon klarar natten..



Allt är mitt fel från början. Innan jag kom in i Rickards liv så mådde hon bra, hon åt och hade lite fett på kroppen, hon mjauade och var framme och ville kela. Så var hon i början med mig också. Tills hon insåg att jag inte bara var en gäst, utan att jag var här nästan hela tiden. Då blev hon deprimerad. Hon slutade äta, mjauade inte längre, gömde sig hela tiden. Så eftersom att hon inte ätit och druckit på typ en månad (mitt fel) så flippade hennes kropp ut och nu ligger hon utan att röra på sig med munnen öppen och endast magen som rör sig när hon andas. Fyfan. Vet inte vart jag ska ta vägen, vill bara försvinna. Pipan var den som alltid fanns här när Rickard kom hem, hon som höll honom sällskap och som sov bredvid honom. Sen kom jag in och förstörde, och inatt kanske hon dör. Kan lova att ärren på handleden kliar som fan. Men jag har redan lovat mig själv, aldrig mer att jag skadar mig själv med flit. Käkade äpple med kniv, vass kniv. Kändes jävligt tryggt att ha den där, veta att jag kan om jag vill. Men jag vill inte, men det kändes tryggt ändå.

Fyfan va jag känner mig hemsk.. På grund av mig kanske Pipan dör inatt..
Förlåt...

/C

Kommentarer
Postat av: Jenny

Det är inte ditt fel <3 Rip <3

2010-02-28 @ 22:59:29
URL: http://barajennyingenannan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0